Jobbig dag...astma, urinvägsinfektion och öroninflammation

Gårdagen var riktigt riktigt jobbig. Tillbringade hela dagen från mogron till kväll på vårdcentralen samt barnakuten.
Jag åkte ner på morgonen då hennes andning inte lät alls bra. Dom hörde ju direkt på henne hur illa hon lät när hon försökte andas. När dom lyssnade med stetoskopet på henne såg dom oroliga o hämtade fler läkare o snackade massa grekiska som jag inte förstod.
Sedan fick hon inhalera nåt från nån gastub. (kortison tror jag) Inte sååå lätt att få henne att ha den där masken på sig. Fick hålla henne med våld. vi tog i allt vi kunde. Fattar inte hur ett litet barn kan vara så starkt. Ellie var helt hysterisk o försökte kämpa för sitt liv för att komma loss.
Det var så hemskt o se hennes panik.
Och Elliot var så söt. Han tyckte verkligen synd om sin syster. Han satt o höll för öronen o blundade o tyckte det var skitläskigt. Sen SKREK han till doktorn:
"Gör inte så där mot min syster. hon vill ju inte hör du väl. Sluuuuuta STOPP"
Han försökte verkligen rädda henne, så sött :)
Var dock inte så lämpligt att ha med honom dit, det var inte så bra för honom att se. Han lär ju bli rädd för doktorn efter denna dagen. Men men...vad ska man göra när man inte har några barnvakter.

Men i alla fall...dom testade inhalera massa olika saker och gav henne några tabletter. men eftersom ingenting gjorde andningen bättre så skickade dom oss till akuten. Hon syresatte sig nämligen rätt dåligt. Vet inte vad som är dåligt, men hon låg på 89 när vi kom till akuten. Är man frisk ligger man ju på 100% såklart.

När vi skulle till akuten så sa dom i alla fall att det var bäst om jag inte tog med Elliot. Han hade ju redan haft tråkigt hela dagen på vc. Så han fick vara hos fredrik på jobbet. Inte jätte roligt det heller, men vad gör man. roligare än sjukhus iaf. Och dessutom sa dom att dom skulle lägga in oss över natt, så då kunde han ju inte vara med ändå.

På akuten passade dom på att kolla urinen. Då visade det sig ju att hon hade urinvägsinfektion oxå och början till öroninflammation. Men hon har fått pencillin nu, så snart borde det bli bättre.

Men efter att det gått några timmar och en medicin fått verka ett tag, så syresatte hon sig mycket bättre. Så då valde jag att åka hem, och isåfall komma tillbaka ok det blev värre. Ville inte sitta där hela kvällen o natten om hon ändå skulle må så pass bra. kändes onödigt.

Men sen igårkväll trodde jag nästan att vi skulle få åka dit igen. Hon vaknade och var inte alls så kry. Men andningen lät inte alltför besvärad, så tillslut somnade hon i vår säng. Och idag rosslar hon bara lite. Inte alls som igår. så jag hoppas att hon får bli frisk nu och inte får besvär i framtiden. Tydligen kunde sådan här astma växa bort. Inte alls säkert att det blir för evigt liksom. Hoppas vi slipper fler bekymmer med det, för det var verkligen inte kul.

Men hon är så grymt duktigt när man är hos doktorn. varje gång vi varit hos någon läkare så undrar dom om hon alltid är så lugn. Hon sitter tyst o stilla när dom ska kolla i öron, näsa, mun och lyssna på hjärta mm. Dom säger alltid typ: håll ena handen runt hennes panna och håll fast hennes armar med den andra armen och lås fast hennes ben med dina ben.
Jag bara: äsch det behövs inte....kolla du i hennes öron. Hon sitter liksom HELT stilla fast dom pillar här o där. Antingen är hon så skräckslagen att hon inte vågar annat eller är hon bara duktig min tjej :)